Efter 5 timmar i förhörsrummet så får jag beskedet att jag kommer bli frihetsberövad.
När dom förde mig till arresten efter första förhöret så känner jag hur svårt jag har att andas och vilket tryck jag hade i bröstet skulle jag få en panik ångest attack här alldeles själv? Självklart så ingick det en visitering i ett rum utan dörr och glasrutor ut mot själva arresterna. Där bad en kvinnlig polis mig klä av mig naken för att dom skulle se så jag inte gömde nå vassa föremål. Jag skulle klä av mig naken framför en vilt främmande människa något jag knappt gjorde framför den jag älskade. Där stod jag naken, kall och rädd medans hon granskade min nakna kropp som om det var något extraordinärt. Förödmjukad och ledsen bad hon mig klä på mig en vit t-shirt där mina styva bröstvårtor syntes igenom av den iskalla kylan och atmosfär där inne. Eftersom jag nekade mat första dagen då jag var helt slut och förstörd efter panik ångest attacken så erbjöd dom mig inte mat under resterande 3 dagar. Tredje dagen på morgonen var jag så snurrig och förvirrad så jag svävade runt i arresten, dansade och sjöng tills dom öppnade stål dörren för häktesförhandlingen och jag vaknade till och insåg vart jag var och vad som egentligen hände kom ännu en panik ångest attack en av flera som skett dom senaste dagarna.
Jag blev oskyldigt häktad, hur illa jag än mådde och hur mycket jag än ville ge upp så kunde jag inte det för jag hade inte gjort det som påstods. Min tjurighet och beslutsamhet för att visa att jag var oskyldig fick mig att kämpa även jag var på botten. Som om det inte var nog när jag kom till häktet satt dom mig i en övervakningscell precis som om dom verkligen ville det skulle brisera för mig. När jag äntligen fick träffa läkaren så var det som om han ville trycka ner mig ännu mer som om jag inte var så långt ner man kan komma när han bad mig kavla upp mina armar för att se om jag hade sprutmärken i armvecket.
Där satt jag 6v inspärrad i ett rum mellan 4 väggar utan som helst kontakt med omvärlden och min familj. Nätterna avlöstes med panik ångest attacker och mardrömmar. Natt efter natt såg jag mina föräldrar dö gång på gång i mina drömmar. När smärtan var som värst var den tvungen bli ännu värre, Häktesförhandling efter häktesförhandling fick jag veta att jag inte kunde släppas för att inte falla tillbaka i gamla mönster och för att kunna förstöra utredningen. En utredning som Jokkmokks polisen själv hade suttit hemma på sin fritid och pratat om stort och brett med ingen som helst förståelse för vad en tystnads plikt är eller hur mycket det skulle kunna skada oss som privat personer. En polis utredning som inte ens tidningen visste om eftersom det kunde förstöra utredningen. Men varför ska polisen i Jokkmokks bry sig om det dom går ju efter sina egna regler och lagar. För ju mer skit man snackar i Jokkmokks desto mer status verkar folk tro man får.
42 dagar som gjorde mitt mående ännu värre och jag fick problem med att behålla saker jag ätit..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar