Det sägs att ensam är stark men vet inte riktigt om jag kan hålla med om det alla gånger!
Kanske när dom som stod mig nära sårar en och gör allt för att krossa mig.
Dom bryr sig inte om allt jag gjort för dom utan bara går på som en ångvält för att få mig att falla platt på marken så jag inte kan ställa mig mer. Då måste man inse att man klarar sig bättre utan dom.
Ibland låter jag tårarna falla men torkar bort dom från min kind lika fort som dom landat där.
Jag har bestämt att mig för att göra mina drömmar sanna och göra det jag mår bra av.
Jag har sagt upp kontakten med alla som inte vill mig väl eller bryr sig om mig, de har inte spelat någon roll om det är mina syskon eller någon vän!
Jag klarar mig utan folk som vill trycka ner mig och går runt och säger till folk vilken dåligt människa jag är.
Jag har alltid ställt upp för dessa människor och funnits där så förstår inte att människor har så lite empati idag. Har dom inte utnyttjat för mina pengar så har det varit min snällhet!
Mitt liv har haft såna vändningar så ibland har jag trott jag drömt!
Fortfarande pendlar mitt liv som en berg o dal bana men jag sitter fast spänd och följer med i svängarna!
Men jag kan inte påstå att jag själv haft så mycket att säga till om vad som skett i mitt liv.
Något jag i alla fall vet nu är jag själv är författare av min egen bok!
Är så glad över min "familj" här nere som finns i vått och torrt.
Låt ingen förstöra dina drömmar/Jenny
