Efter månader i stor svacka och jag hamnade i ett förhållande som egentligen inte var något för mig men rädslan för att vara ensam kunde jag inte lämna. Miste inte bara min mamma utan fick i utbyte extrem ångest, separations ångest, jag tröst åt och det handskas jag än idag med . Någon månad efter mammas död ställde jag mig på vågen och vägde då +25 kg som jag lagt mkt energi och arbetat för att få bort.
Under period kunde jag inte ens gå in på affären utan att få panik ångest och börja gråta. Varför kunde det vara så jobbigt att följa inköpslistan när allt redan stod där? Hur kunde allt triggas i gång över att jag inte hittade det jag sökte? Då var det bara släppa allt, springa ut i bilen och låta tårarna rinna medans man samtidigt koncentrerade sig på att andas djupa andetag medans man kände hur man frös och kroppen domnade bort.
Jag fick mig jobb som personlig assistent några månader efter mammas död och där kunde jag fly mina känslor. Där kunde jag lämna dom utanför dörren när jag gick in till min brukare och det var som en befrielse att slippa den där tunga väskan jag bar med mig,
10 månader efter mammas död och jag hade lämnat personen som inte kändes rätt. Då träffade jag en som stod över alla andra någon som förstod mig och vad jag gick igenom. Någon som peppade mig för att klara av att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar