Anhållen 2013/11/21 - 14:41

Morgonen torsdagen den 21 November går jag av mitt natt pass och åker hem till min faster för att sova någon timme för att orka med kursen som börjar 13:00 i Luleå.

Dit åker vi hela arbetslaget inklusive våran brukare, vi installerar oss på hotell rummet på Scandic då min telefonen ringer, de är skyddat nummer och jag svarar med en klump i halsen eftersom alltid annars när det ringt skyddat nummer så har de antingen varit när min pappa hittats död eller min mamma avlidit, denna gång var det polisen och dom ville jag skulle komma in för att dom ville prata med mig, jag frågade om det gick bra att dom väntade lite eftersom jag skulle ha kurs och om vi kunde ta det en annan dag?, men polisen sa att det var viktigt och även att jag var tvungen komma in på en gång, mitt hjärta börja slå och tårarna började rinna, jag trodde jag mist Jesper, jag fick sån panik och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

En polis kom och plockade upp mig på parkeringen, jag hoppade in i bilen och det första jag frågade var han är väl inte död?, poliskonstapeln visste inte ens varför jag skulle komma in så han ringde och frågade om någon avlidit men så var inte fallet.

13:50 Startas mitt förhör och dom berättar anklagelserna mot mig, jag var i chock.
skämtade dom med mig? var det dolda kameran? eller vill nån mej så illa så dom försöker sätta dit mig?.

Ilskan, hatet, sårbarheten och ondskan som fanns i mig just då går inte beskriva, detta var första dagen på 6 veckors helvete.


#Anhållen #Polis #Tullen #Skyddat #Nummer #Luleå #Gripen

Upprättelse Dagen.

Idag fick jag min dom och om ni fortsätter att följa mig så kommer ni få läsa om tiden jag var oskyldigt anklagad och dömd av ett helt samhälle, när jag inte fick jobba pågrund av falska anklagelser och min häktes tid med fulla restriktioner under 6veckor. 

Brista

Har ni någon gång varit med om att det känns som hjärtat håller på att brista?
Jag har känt den känslan alldeles för många gånger, de är som om nån virat in hjärtat varv efter varv med taggtråd som sen någon hoppar på hjärtat medans de ligger på en bädd med glödande kol.
Denna känsla hade jag varje dag jag var ifrån Jesper.

Skrika

Är det bara jag som känner för att skrika rakt ut ibland?
Idag är en sån dag som jag inte kan tänka klart och vad jag än gör blir fel, känns som om jag vill krypa ur min egen kropp för att slippa  alla känslor, dom senaste 3 månaderna har verkligen varit kaos, jag har hittat mig själv efter min pappas och mammas bortgång för när jag satt inlåst kunde jag inte fly känslorna, svårt att göra det när man  är inspärrad 22-24 timmar per dygn utan mänsklig kontakt, då var jag tvungen bearbeta allt kring mina föräldrars död.
Men den senaste tiden har satt sina spår som nu måste bearbetas men måste finna orken att göra det.

Värst av allt är att mitt mående går ut över den jag älskar mest i hela världen men vill inte tynga honom med all min skit när jag vet att han har sin egen att bära.

Sleepy

Har vaknat för en stund sen och har just rastat hundarna.
Det är inte bara tiden tillsammans vi har att ta igen utan även sova ikapp dom sömnlösa nätter vi har haft, dom sista 6v innan vi återförenades så sov jag i snitt 3timmar om natten men vanligast var att jag var vaken 48timmar i sträck utan att kunna sova, tankarna slogs i huvudet om vilken tanke som skulle få mest uppmärksamhet,
bara saknaden och att vara tvungen lägga sej till sängs utan att få pussa den man älskar (God natt) fick mig att inte kunna sova.
Sa varje natt innan jag la mej sa jag- "God Natt Karl Jesper Eriksson jag älskar dej av hela mitt hjärta",
efter som jag aldrig somna direkt hann jag säga det 5-20 gånger per natt, rutiner som  jag var tvungen ha för att orka med dessa 12v.

När jag lika fick komma till drömmarnas värld stod du där och väntade på mej, varenda dröm om dej betydde så mycket, bara att få möta dej i drömmarna gjorde mej så glad och lycklig för stunden.

Hade jag vetat vad som skulle hända hade jag handlat annorlunda den 20/11 2013.
Sista "kramen/kyssen"-  hade jag aldrig släppt mina armar om, hade aldrig tagit min läppar från dina, hade viskat gång på gång i ditt öra hur mycket jag älskar dej. 

Nu ska jag gå och pussa på mitt allt.

Besök

Igår kom Jespers bror och sov över, vi åt till förrätt räkmacka med crabsticks, varmrätten var sparribbs, klyftpotatis och morötter med stekt sparris, svamp och bacon. Senare på kvällen bullade vi upp med massvis med snacks, ost och kex.Idag kom Jespers föräldrar, med sej hade dom pizza :-), vi såg hockey finalen och jag tänker inte ens lägga energi på att skriva om Sveriges kassa spel.Nu sitter vi vid köksbordet och dricker en kopp te och tar igen all tid vi missat, 7månader har vi varit tillsammans men vi har endast tillbringat 4,5 tillsammans, vi är starka och ingen kommer få chansen att sparka på oss igen. Jag älskar dej Karl Jesper Eriksson.

Ett besök jag aldrig kommer glömma och det var den 23/12 2013, jag fick veta fredagen den 20/12 att mina syskon skulle få komma på besök, leendet på mina läppar strålade och jag längtade att få krama om dom, jag räknade all tid fram till dess.
Vaknade en timme innan väckning på morgonen och när jag klev upp slog jag igång Mtv och gjorde mej i ordning, fixade alla morgon rutiner och den obligatoriska morgon promenaden på mitt "rum" gick över 1 timme och hann även med en promenad i friska luften innan klockan slog 10:00 och när jag var inne i mitt rum hörde jag min stora syster långa vägar och lyckan i min kropp fick mina tårar att rinna, saknaden var enorm.
När jag äntligen fick komma så jag fick krama om dom så kände jag mej starkare men en stor bit av mitt hjärta saknades fortfarande men jag visste att den delen skulle komma åter bara jag fick vara i din famn igen. 

Den stackars besökstimmen sprang iväg fortare än vi alla hann med, men att mina syskon aldrig misstrottt mej gjorde mej starkare och jag orkade kämpa vidare. 

Tårarna

Att tänka tillbaka på dom 12 värsta veckorna i mitt liv fick tårarna att komma men då tog min fästman mej i sin famn och gav mig tröst och sa att det är över nu, dom trodde de skulle kunna krossa oss eller få oss osäkra på varandra men vi har vetat från dag 1 vart vi har varandra och man kan inte tvinga fram ett erkännande som inte ens stämmer.

Vi är starka isär men ännu starkare tillsammans.

Förr och Nu!

Tänkte börja blogga på nytt och skriva lite om vad som hänt/händer här i livet för mej! Kan börja med att gå tillbaks till den 14 Februari alla hjärtans dag då bjöd min älskling ut mej på 3 rätters middag på Hotell Jokkmokk som var så underbart gott.

Sen kom 15 Februari dagen som jag inte ville skulle komma, dagen då jag fyllde 27 år, tänk att man gått och blivit så gammal tur man har en ung karl ;-), av älsklingen fick jag den finaste presenten jag någonsin fått, han hade köpt mej ett jätte fint tennhalsband som fick mej att gråta av lycka. 

Just nu om mej:

Jag jobbar som personlig assistent åt min kusin i Boden och älskar mitt jobb!

Jag är 27år bor i Jokkmokk och är förlovad med min dröm prins Jesper, vi har varit tillsammans i 7månader.

Nu i dagarna ska vi börja förbereda vårat blivande boende som vi ska bo i tillsammans, planerar och ritar hur vi ska renovera på bästa sätt för att vi ska få som vi vill ha det.

Det bästa med Jesper är att vi är så sjukt lika varandra även vi växt upp på helt annorlunda sätt och på olicka platser med 5 års mellan rum, Han är den mognaste och vettigaste kille jag någonsin varit med och han behandlar mej som en prinsessa, han säger det förtjänar jag ;-).

Jag driver fortfarande min Kennel Made Of Love och har nu hemma boende mina boston terrier tikar Kajsa och Donna på snart 4 år men vi har även en Grand Danios tik på 4,5 månader vid namn Nikki.

Har även hunnit gå ner 20 kg på 13 månader då jag gick upp enormt mycket efter min mammas plötsliga död.

Har ni frågar om saker så är det bara skriva så ska jag berätta så gott jag kan.