Tro inte att jag skriver denna blogg för att få uppmärksamhet utan för att folk ska verkligen kunna se vem jag är utan att dömma mig.
Förstå vad jag igentligen gått igenom utan att hitta på egna historier. Sen att blogga är som terapi för mig. Det är skit jobbigt att skriva vissa inlägg men mitt hjärta känns så mkt lättare för varje gång.
När jag äntligen fick träffa min syskon efter suttit häktad 4v+ frågade jag om många pratade om det som hänt? då svarade min syskon ärligt och sa att den som snackade mest var en av mina nära vänner. Hon hade tydligen spätt på historian en hel del. Men självklart var hon tvungen det för att hon skulle få synas och höras för hon klarar inte av att någon annan syns och hörs mer än henne!
Det är såna gånger som man inser vems ens riktiga vänner är och ens familj. Mina syskon visste från dag 1 när polisen plockade in mig att Jenny har inte med det här att göra.
Sen kom ihåg en sak familj är alltid familj så tänkt er för innan ni väljer bort dom för en dag när man minst anar det kanske dom är död. Man är inte alltid överens och ibland får man svälja sin stolhet och bara le och se glad ut. Man behöver kanske inte vara bästa kompisar men jag tror inte det är så roligt att mista nån nära om man är ovänner. Det är nog jobbigt att mista någon närstående tänk ångesten att kanske det sista du sa var fuck you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar