Den kraftiga stål dörren låstes om mig och jag var nu helt själv och inlåst i ett iskallt rum, jag tog några steg in och jag kände hur det stack i fötterna, jag satt mej ner på den fasta bänken i arresten och tittade under fötterna och till min förvåning hade massvis med metall-flisor fastnat i fötterna och det sved och värkte,
jag började plocka ut dom en och en och tittade mej runt i det lilla rummet, alla möbler satt fast skruvade och toan var låst, jag larmade och sa att det var metall flisor hela golvet.
Det tog flera timmar innan dom kom och sopad upp det, vart hade jag kommit egentligen?.
Jag kände mej äcklad och spyfärdig när jag iakttog väggarna som inte var rengjorda på många år, både piss, spya och blod hade runnit ner för dom, och väggarna var prydda med inristningar i form av namn, initialer och tecken, det var massvis på väggarna.
Så mycket känslor som fanns i min kropp det går inte med ord att beskriva.
Jag var rädd och kände mig ensammast i hela världen och jag bad till gud att ta mej därifrån, kylan borrade in sig i kroppen och jag kände mej hjälplös och ville bara ge upp, men man kan ju inte ge upp när man inte gjort nå fel, även om orken var slut så var jag tvungen vara stark för att bevisa min oskuld.
När några timmar sakta glidit förbi och det äntligen blivit kväll försökte jag lägga mej att sova, men varken om man är skyldig eller ej så ska man inte förvänta sig att få någon som helst sömn.
Jag låg där under filten och stirrade i väggen när jag såg min älsklings gamla smeknamn och kände en sån värme i mitt bröst, pussade hans namn godnatt i 3 nätter.
Visste att han satt i en annan cell men hade ingen aning om att han visste att jag var där, så nära men ändå så långt bort.
#Arrest #sömn #blod #människor #bröst #kväll #cell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar