Detta är väl inget man berättar hur som helst men jag vill att folk ska veta vad som hänt, vad jag gått igenom och spåren som har satt sig djupt inom mig.
Finns inget värre än att vara hemma själv och det närmar sig läggdags, de är som kalla kårar längst ryggen, jag känner rädsla i hela min kropp och jag är rädd för drömmarnas värld där allt kan hända.
Har man tur får man tillbringa drömmen med älsklingen min och vi har det alldeles underbart eller så trampar jag runt i skogen alldeles kall, frusen, trött, virrig och vandrar runt utan att ta mig dit jag ska, letandes efter dig Pappa, jag vet att du är här någonstans.
Jag ropar efter dig men får inget svar och du orkar inte ropa tillbaka för du är alldeles varm i kroppen, du lägger dig ner på det frostiga, frysta blåbärsriset, du blundar bara en liten stund när någon ropar på dig i ditt inre, du följer rösten och du hamnar på andra sidan den sidan man inte kan återvända från.
Jag drömde även mycket vad som komma skall!.
Hatar att sova utan min älskling och är hellre vaken än att utsätta mig för hur jag mår när jag ska lägga mig ensam om kvällen.
Att ligga där ensam i den där cellen i 43 nätter/dagar fick mig att bli en annan människa än jag var innan.
Det sägs att man drömmer mycket för att bearbeta saker som hänt, vet någon om det stämmer?
#kall #rädd # drömmarnas värld #pappa #andra sidan # blåbärariset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar