Är det bara jag som känner för att skrika rakt ut ibland?
Idag är en sån dag som jag inte kan tänka klart och vad jag än gör blir fel, känns som om jag vill krypa ur min egen kropp för att slippa alla känslor, dom senaste 3 månaderna har verkligen varit kaos, jag har hittat mig själv efter min pappas och mammas bortgång för när jag satt inlåst kunde jag inte fly känslorna, svårt att göra det när man är inspärrad 22-24 timmar per dygn utan mänsklig kontakt, då var jag tvungen bearbeta allt kring mina föräldrars död.
Men den senaste tiden har satt sina spår som nu måste bearbetas men måste finna orken att göra det.
Värst av allt är att mitt mående går ut över den jag älskar mest i hela världen men vill inte tynga honom med all min skit när jag vet att han har sin egen att bära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar