Igår kom Jespers bror och sov över, vi åt till förrätt räkmacka med crabsticks, varmrätten var sparribbs, klyftpotatis och morötter med stekt sparris, svamp och bacon. Senare på kvällen bullade vi upp med massvis med snacks, ost och kex.Idag kom Jespers föräldrar, med sej hade dom pizza :-), vi såg hockey finalen och jag tänker inte ens lägga energi på att skriva om Sveriges kassa spel.Nu sitter vi vid köksbordet och dricker en kopp te och tar igen all tid vi missat, 7månader har vi varit tillsammans men vi har endast tillbringat 4,5 tillsammans, vi är starka och ingen kommer få chansen att sparka på oss igen. Jag älskar dej Karl Jesper Eriksson.
Ett besök jag aldrig kommer glömma och det var den 23/12 2013, jag fick veta fredagen den 20/12 att mina syskon skulle få komma på besök, leendet på mina läppar strålade och jag längtade att få krama om dom, jag räknade all tid fram till dess.
Vaknade en timme innan väckning på morgonen och när jag klev upp slog jag igång Mtv och gjorde mej i ordning, fixade alla morgon rutiner och den obligatoriska morgon promenaden på mitt "rum" gick över 1 timme och hann även med en promenad i friska luften innan klockan slog 10:00 och när jag var inne i mitt rum hörde jag min stora syster långa vägar och lyckan i min kropp fick mina tårar att rinna, saknaden var enorm.
När jag äntligen fick komma så jag fick krama om dom så kände jag mej starkare men en stor bit av mitt hjärta saknades fortfarande men jag visste att den delen skulle komma åter bara jag fick vara i din famn igen.
Den stackars besökstimmen sprang iväg fortare än vi alla hann med, men att mina syskon aldrig misstrottt mej gjorde mej starkare och jag orkade kämpa vidare.
Vaknade en timme innan väckning på morgonen och när jag klev upp slog jag igång Mtv och gjorde mej i ordning, fixade alla morgon rutiner och den obligatoriska morgon promenaden på mitt "rum" gick över 1 timme och hann även med en promenad i friska luften innan klockan slog 10:00 och när jag var inne i mitt rum hörde jag min stora syster långa vägar och lyckan i min kropp fick mina tårar att rinna, saknaden var enorm.
När jag äntligen fick komma så jag fick krama om dom så kände jag mej starkare men en stor bit av mitt hjärta saknades fortfarande men jag visste att den delen skulle komma åter bara jag fick vara i din famn igen.
Den stackars besökstimmen sprang iväg fortare än vi alla hann med, men att mina syskon aldrig misstrottt mej gjorde mej starkare och jag orkade kämpa vidare.
Tårarna
Att tänka tillbaka på dom 12 värsta veckorna i mitt liv fick tårarna att komma men då tog min fästman mej i sin famn och gav mig tröst och sa att det är över nu, dom trodde de skulle kunna krossa oss eller få oss osäkra på varandra men vi har vetat från dag 1 vart vi har varandra och man kan inte tvinga fram ett erkännande som inte ens stämmer.
Vi är starka isär men ännu starkare tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar