Ibland blir inte livet som man tänkt sig även man har ett mål i sikte.
Efter ett glädjande besked morgonen den 21 maj när vi såg 2 sträck på gravidtestet som infann sig sådan glädje och lycka i både mig och Jesper.
För ca 2v sen började min glädje minska då jag fick smärtor i livmodern och jag började blöda kraftigt , sjuk taxi fick hämta mig och köra mig till Gällivare sjukhus. Blev inlagd och fick smärtlindring och efter en natts skedande med mitt hjärta i en sjukhusäng så gjordes vaginalt ultraljud och vi såg våran underbara lilla ärta på skärmen och smärtan gav med sig så vi fick åka hem.
Men där slutar inte det tråkiga utan för 8 dagar sen när Jesper var i Boden och fiskade så fick jag sån smärta i livmodern igen och ringde vårdcentralen som skickade ut en ambulans och hämta mig men då man bor i Jokkmokk som alla redan har dömt en så fick jag alvedon mot smärtan och fick ligga 5 timmar i jmk innan jag kördes vidare till Gällivare. För dom trodde jag bara kom in för att få nå "piller". En av ambulanspersonalen från jmk påpekade att det är normalt att ha ont när man är gravid, barnmorskan sa att de är verkligen inte normalt att ha ont.
Direkt jag kom in på sjukhuset i glv så fick jag smärtlindring och nytt vaginalt ultraljud och våran underbara lilla ärta syntes inte mer.
Läkaren tyckte jag skulle anmäla till Ivo (www.ivo.se)
angående bemötande av ambulans personalen
Även jag endast var i v8 +3 så smärtan som infinner sig när ens framtid går i spillror går inte att beskriva och inse att jag inte kommer bli mamma nu gör så ont att man bara vill försvinna från jordens yta.
Men senast veckan har jag växt som person sjukt mkt och fått mig att tänka om i många avseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar