Ännu en gång fick jag gå in ett mindre rum och klä av mig naken inför en kvinnlig personal som iakttog min kropp precis som om jag var till allmän beskådning.
Där låg en hög med fula gröna kläder som hon sa att jag skulle ta på mig, väl ute i receptionen så ställdes massvis med frågor om mitt mående, jag svarade ärligt på alla frågor och en personal försökte avbryta mig när jag svarade men den kvinnliga personalen sa åt han att vara tyst så jag fick svara klart.
Jag var ju endast ärlig, jag sa att jag mådde skit och att detta tog enormt hårt på mig!.
Istället för att kanske ringa in en läkare så sattes jag i en övervakningscell med en madrass på golvet och toalett i hörnet och rummet hade en tjock ståldörr med galler. Jag blev så ledsen när allt detta skedde så jag börjar gråta förtvivlat och när allt kändes som värst så fick jag en kram av ett bekant ansikte som undrar lika mycket som jag vad jag gjorde här?.
Jag hör hur det låter i dörren från garaget och dom trycker igen den yttre dörren till mig och jag förstår vem dom kommer med.
Ännu en gång hör jag han prata men jag får inte ut ett ljud tills jag hör han skrika JAG ÄLSKAR DIG JENNY! när jag hör dessa ord får jag luft i mina lungor och skriker tillbaka JAG ÄLSKAR DIG JESPER!.
När natt personalen går på för kvällen förstår dom inte orsaken till varför jag sitter i övervakningscellen och dom har vett nog att kontakta chefen för att få godkännande att ringa in en läkare.
Efter att jag suttit drygt 3 timmar i den iskalla övervakningscellen får jag träffa läkaren, jag fick berätta om mitt mående och varför jag kände som jag kände.
Jag trodde det skulle kännas bra att få träffa läkaren men när han drog upp den fula gröna tröjan för att kolla mina armar ifall jag tog sprutor blev jag så chockad att ja inte trodde det var sant! Är ingen på min sida? Efter en stunds surrande gav läkaren personalen klartecken att flytta mig till en vanlig cell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar